KOMMENTARER

Jag är nybliven jägartjej, men intresset har varit där nånstans hela tiden… jag kunde ingenting om jakt förrän intresset vaknade på riktigt som 15åring, jägarexamen 2014, första licensen tog jag först i Oktober 2017.

Jag fick kontakt med Joakim på Facebook i November 2016, jag råkade se en ”reklam” på en jaktgrupp över de snyggaste kepsarna jag sett, jag läste inte inlägget ens, utan läste bara att en keps kunde bli min… så jag kontaktade Joakim via Facebook just för kepsens skull. Han sa ”Kepsen är gratis om du åker på jakt med mig”… vaddå jakt, med dig? Jag blev helt paff, en man som pratar svenska som erbjuder mig jakt över jordklotet. Vi började bolla lite idéer om t.ex. björnjakt i BC i Maj 2017. Men eftersom vi var 2 och har en liten kille hemma så tänkte jag att vi kan inte komma redan 2017. Jag var väldigt intresserad av just Afrika pga. det unika utbudet av vilt. Inte mängden, utan arternas olikheter till varandra. Joakim skickade mig lite bilder och en prislista, ok jag erkänner att jag började drömma en hel del om det här. Så jag lyckades övertala sambon att vi borde åka ner till Namibia. Efter alla ”hmm” så gick beskedet till Joakim äntligen att vi ville jaga i Namibia.
Ja, detta är ju vår första jaktresa någonsin, så ett stort tack till Joakim som skött allt så snyggt och svarat på alla frågor.

SÅ kom äntligen April 2018 och dags för avresa, när vi kom till Namibia plockade en anställd upp oss som skulle föra oss till farmen. Efter en lång resa med flyg och bil rullar vi äntligen in på området, chauffören säger till oss ”Dom har en katt här också… en leopard eller gepard, vad heter dom på ert språk?”
Joakim hälsar och Välkomnar, sen kommer då katten. Och vilken katt. På kvällen gör vi vad man brukar göra, skjuta in vapnen. Jag vill dela med mig av vår turdag, 19e April.
Dag 2 – Vi hinner knappt in i området så vinkar spåraren och guiden till chauffören att dom sett nåt, vi fattar ingenting, vardå!? Jo 800m bort ungefär går en liten hjord gemsbockar. Så vi smyger in och Kristian matar iväg ett skott, en fin tjur lastar vi upp på flaket. Vi åker vidare och dom säger ”Vi ska se om vi lyckas hitta en Kudu till dig nu Amanda” Jag blir genast så nervös så jag sväljer tungan. Vi kör runt i 10min och Kristian pekar och säger ”Vad är det där på berget?” Guiden och spanaren tittar och vinkar till ägaren att stanna bilen. Fort iväg bakom ett träd och gömma sig, jag ser ingenting alls genom kikaren, var e djuret? Efter lite hjälp har jag djuret i fullständig fokus i kikaren, jag lägger iväg ett skott men tack vare camouflagen djuret har mot berget så ser jag ju inte ens om jag träffade den, men guiden nickar och säger ”Du träffade, jag såg den började vackla.” Djuret faller intill ett träd, mitt allra första djur som är större än en hare, och vilket magnifikt djur! Så vi klättrar upp för att kolla på den, och konstaterar att den där får vi aldrig ner själva, så vi åker ner till gården och hämtar några killar som kan hjälpa oss. Kudun, som är ungefär lika stor som en älg bärs nerför berget i styckdetaljer och morgonen avslutas med orden ”Vi måste sluta nu, det går för fort, ni får inte skjuta färdigt före lunch, ni har sån himla tur!” Ja, kepsen jag fick av Joakim har ju blivit min tursymbol för längesen. Vi åker och möter upp det andra gänget som står i skuggan och lunchar, visar Kudun och lite bilder, Joakim säger ”Vi började tro att ni utspelar ett krig, det smäller ju hela tiden.” Resultatet blev 2 djur på ca. 10min mellan varandra. Guiderna säger ”Sådär enkelt brukar det inte gå, Amandas tur verkar vara bra” jag skakar hand med den tredje jägaren och säger ”Hoppas det smittar så du också får lite tur”.
Vår bil åker tillbaka till camp och vi slappar i ca. 3h innan vi åker ut igen. När vi åker ut ska vi söka efter Red Hartebeest. Ett av Afrikas snabbaste antilopdjur. Guiden säger “Det här kommer bli jättesvårt, dom är svåra att se och ännu svårare att skjuta.” Ok, vi kör in i buskaget och efter 10min flyger en hjord red hartebeests genom buskarna ca. 250m framför oss, så vi smyger efter och kollar om dom stannat. Guiden pekar åt mig ”Där står en, ser du? Skjut den där” Jag ser inte djuret alls för ögat, men i kikarn. Jag skjuter den rakt framifrån och skottet går ut genom tarmarna, den mår riktigt dåligt så den lägger sig ner efter ca. 60m och jag avslutar med ett nackskott. Guiden skrattar och säger ”Du har då verkligen en sån jäkla tur!” Han ringer till ägaren och säger ”Vi är klara för ikväll.” Man hör genom luren ”What! Done already, but you have only been out for 15min!’
Vi kommer tillbaka till camp med en 3e trofé i bagaget för denna dag. Vilken dag, en händelse för livet!

Namibia för övrigt? Jag kan inte säga mycket mer än här vill jag gärna bo.